Historien om FC Kabel Vet´s 2000 - eller Hur tillfälligheter styr våra liv.

Historien tar sin början en glödande höstdag nådens år 1999. En intet ont anande Affen, nyss tillbaka på elitidrottsnivå efter brutet skenben, styr kosan mot Ryda för att tillsammans med en hel drös bruna grabbar fira det otroliga FC Kabel Åttio´s 20-årsjubileum! Jag kan lova er alla att det hade ingen av oss trott då vi drog igång två decennier tidigare genom att spela badboll på Alideberg. Men nu var vi där. En del litet rundare och några med några hårstrån färre, men alla med rosor på kinden och solsken i blick. Partyyyyy med juniorerna och di gamle. Alla var där, unga som gammal och den i hela Sjuhäradsbygden så kända Kabelkårandan frodades.
Eftermiddagen gick över i afton och efter ett antal sevärda interna fotbollsmatcher och ett par pilsner innanför västen började solen dala och nostalgin kröp fram ur dunkla, bruna hålor. Några gamla Kablar som återfunnit varandra efter år i separation började med en tår i ögonvrån smida planer på en comeback. Det här var ju så j-a kul ju! Gamle mittresen Nordin, som inte är känd för att knipa igen matluckan, drev på hårdast. Han kanske skojade, vad vet jag, men drar man igång de tröga kugghjulen i skallen på Affen så går det inte att stoppa.
Visst faen skulle Kabel ha ett veteranlag! Så fick det bli. Några till gamlingar värvades raskt som nyckelpersoner. Resten av den kvällen gick åt att värva mer eller mindre ovilliga farbröder med bruna hjärtan och fler än en "skrev nog på" bara för att slippa tjôthål i huvet. Vad dom hade där, dvs. ovanpå halsen, morgonen därpå vet jag inte men inte många kom nog ihåg att de just varit med och startat ett nytt fotbollslag.
Persson var raskt med på noterna. Uwe såg med kassörens granskande ögon på projektet och sade med barsk min att citat: "Ja, bara det inte kostar något så." Slut citat.
Den sista av entusiasterna var Räka som med sedvanlig positivism slängde sig in i ledargänget. Med en liten reservation dock. Bara om vi blev minst 25! Det var ju inga problem. Bara den kvällen fick vi ihop typ 22,5 namn, en del med adresser och telefonnummer. "Alla schkulle vara mä å schpela, de tro ja de." Nja, faktiskt var det en som sa blankt nej. Han har nog efter tre säsonger spelat mest av alla vets och gjort flest mål. Heders! Hellre säga nej och alltid ställa upp än säga ja och inte komma alls. Var blev Nordin, av undrar vän av ordning? Ja, det undrar vi med. Men en sak är säker, utan en sten i en mussla blir det ingen pärla, så vi har egentligen honom att tacka för att vi finns.
Resten är historia. Projektet drog igång med ett uppstartsmöte 12 mars och Räka inledde snyggt med att sitta på akuten med influensattack. I övrigt var det Persson, Uwe och undertecknad som var där och drog upp riktlinjerna. Vi inledde vårt seriespel på våren och från att alltid legat ungefär sist, så nådde vi nu i hösten år 2002 DM-slutspelet för veteranlag. Vi är nu alltså bland distriktets 12 bästa lag och även om Dalstorps råa tvåmetersmän blev för tuffa för oss i åttondelsfinalen så kan vi se tillbaka på våra första tre år med största stolthet.
Vi har till dags dato använt oss av cirka 30 spelare med en stomme på ungefär 15 man. Vi har gått från trevande bonkagäng till ett topplag på tre säsonger och vi har inte kostat moderföreningen ett enda öre, tvärtom, vi går med rejäl "vinst". Ett antal gubbar har förstärkt A-laget i år och får jag vara med och bestämma så kommer vi att hålla på länge än. Tack till alla som ställt upp som spelare och särskilt tack till lagledare och kassör för ett gediget ledarskap där tråkningarna haglat med glimten i ögat. Samarbete och föreningsliv när det är som bäst.
Slutligen åter till underrubriken. Visst är det underligt hur tillfälligheter styr våra liv?

För VETS 2000 - en del av det bruna undret /Peter "Affen" Magnusson Sandared 2002-09-17.